Startkablar – så får du igång bilen utan dyra misstag

Många tycker att startkablar är lite läskiga att använda. Vilket de inte är – men det gäller att göra på rätt sätt för att inte skada något. Rätt använda kan startkablar spara tusenlappar till dig.

• Med startkablar kan du få igång bilen och undvika en dyr bärgning. Du kan även hjälpa andra som har tomt batteri.
• Startkablarna måste kopplas in i rätt ordning, det är mycket viktigt.
• Om batteriet är tomt beror det på en orsak, här lär du dig vilket fel det kan vara.

Var mycket noga med att bestämma rätt polaritet på batteriet, tyvärr är det inte alltid så tydligt angivet. I det här fallet är det uppenbart, med ett tydligt plustecken. Jordpolen har ett minustecken, ett rakt streck.

Påståenden som ”Använder du startkablar fel kan bilen explodera!” hör man ibland. Riktigt så illa behöver det inte gå men man ska alltid ha respekt för bilbatterier då de innehåller väldigt mycket energi.
Rätt använda är startkablar en bra försäkring för att få igång bilen även med ett dött batteri. Och du kan vara en ”räddande ängel” för andra, som inte får igång sin bil. Dessutom sparar ni kostnaden att anlita en bärgare.
När man ska använda startkablar är det mycket viktigt att följa instruktionerna och vara försiktig. I bilens instruktionsbok finns beskrivet hur man gör, följ anvisningarna. Se också till att gripklorna inte rör vid varandra, och hålls väl separerade – att vara två personer som hjälps åt underlättar. Bilarna behöver stå nära varandra, eftersom startkablarna ofta är rätt korta.

Montera startkablarna i den här ordningen:
1) Stäng av motorn på bilen som ska ge starthjälp. Öppna motorhuven och lokalisera batteriet. Ibland finns batteriet placerat på annat ställe och då måste man följa bilens instruktionsbok.
2) Koppla in den röda startkabeln mellan de båda batteriernas pluspoler. Var noga med att identifiera batteripolerna, ibland är de ganska likartade och inte så tydligt utmärkta med plus och minus. Se till att gripklorna sitter stabilt och säkert.
3) Koppla in den svarta startkabeln till minuspolen på batteriet i den bil som ska ge starthjälp.
4) Koppla in andra änden på den svarta startkabeln till en jordpunkt i bilen som tar emot starthjälp (inte direkt på batteriet, alltså). Det ska vara en olackerad karossdel och helst så långt bort från batteriet som möjligt. Orsaken är att man inte vill orsaka gnistbildning, intill batteriet. På vissa bilar finns det en speciell, utmärkt jordpunkt för detta.
5) Kontrollera noga att startkablarna inte är i närheten av något rörligt på motorn, som en fläkt eller rem.
6) Försök starta motorn på bilen som tar emot starthjälp. Låt motorn vara igång ett par minuter innan steg 7.
7) Koppla bort startkablarna. Det är viktigt att det sker i omvänd ordning. Stäng motorhuvarna och se till att de blir ordentligt låsta.

Det här är rätt ordning att ansluta startkablarna. Bilen med dött batteri står längst bort. 1) Först pluspol på hjälpande bil. 2) Pluspol på "döda" batteriet. 3) Jordpol på hjälpande bil. 4) Sista krokodilklämman ska sitta på en omålad metallyta, helst inte på jordpolen då det kan bildas gnistor.

En del brukar hävda att bilen med laddat batteri bör ha sin motor igång vid startförsöket. Spänningsnivån höjs något med den metoden men risken finns att det bildas så kallade ”spikar” i elsystemet med skadliga spänningsnivåer. Det kan i värsta fall skada elektronik, speciellt sådan som är eftermonterad och inte förberedd för spänningsspikar.
En metod som helt undviker risken för spänningsspikar är att koppla ihop bilarna enligt punkt 1–5 ovan. Sen startar man ”hjälpbilen” och låter motorn vara igång några minuter. Efteråt kopplar man loss startkablarna och försöker starta bilen med dött batteri. Förhoppningsvis har det då gått över så mycket ström att bilen kan starta. Annars får man upprepa laddningen från ”hjälpbilen”.
När den strandsatta bilen fått igång motorn gäller det att hålla igång den. Efter 15-20 minuters körning bör batteriet vara så pass uppladdat att bilen kan starta själv, framför allt om motorn då är varmkörd och startar lätt. Att ladda upp ett helt dött batteri till full laddning kan dock behöva en timmes körning. En bättre metod är att ansluta en batteriladdare och låta den göra jobbet.
I alla sådana här sammanhang måste man fråga sig varför batteriet dog? Hittar man inte orsaken till att batteriet blev urladdat lär situationen upprepa sig nästa gång bilen ska startas.

Här är de vanligaste orsakerna till att bilbatteriet drar ur sig:
1) Ålder. Bilbatterier försämras gradvis och åldrandet går snabbare om batteriet har låg laddningsgrad. På slutet går den här åldringsprocessen rätt fort, eller den upplevs i alla fall så. Ena dagen startar bilen, nästa dag går det inte. Ett bilbatteri kan inte repareras utan måste bytas ut mot ett nytt.
2) Någonstans finns en ”strömtjuv”. Det kan vara lampor som glömts påslagna, kupébelysningen är på, eller något liknande. Det kan även vara ett elektriskt fel på någon komponent som gör att det försvinner ström.
3) Dålig laddning. Batteriet är inte dåligt men får ingen laddning från generatorn. Det kan bero på att det finns smuts och korrosion på batteripolerna, eller att någon kabel lossnat eller gått sönder. Smuts kan de flesta ta bort, men annars är det bilverkstaden som får leta fel. Om man enbart kör korta sträckor kan det innebära att laddningen inte räcker till för att fylla upp batteriet. Då behöver batteriet underhållsladdas med en separat batteriladdare.
4) Smuts. Som vi nämnde i punkt 3 kan smuts på batteripolerna göra att laddströmmen inte kommer fram till batteriet. En dålig jordkabel från batteriet till karossen kan också vara en ”bov” i dramat. Nyare bilar har dock sällan detta problem.

Skulle man behöva lossa batteriet från bilen gäller det att tänka på tyngden. Ett bilbatteri väger många kilon och är därför svårt att hantera. Skulle man tappa ett bilbatteri i marken är risken stor för att höljet spricker och batteriet blir obrukbart.
Äldre bilbatterier innehåller flytande batterisyra (svavelsyra). Den är starkt frätande och minsta droppe på kläder eller hud kan ge skador. Bilbatterier ska därför alltid placeras ”stående”, alltså på samma sätt som det satt monterat i bilen.
Hur var det då med explosionsrisken – kan ett bilbatteri verkligen explodera? Det är extremt ovanligt, men det kan hända. Ett batteri som blivit kortslutet eller överladdats kan ”koka” invändigt, vilket gör att batterisyran övergår till vätgas – som ihop med syre bildar knallgas och kan antändas av en gnista. Förutom explosionsstyrkan är även syran i batteriet farlig, då den kommer att spridas ut av smällen.